Utvecklingen av Krigsbro 5 med start 1986 och seriebeställning 1993
Krigsbro 5 är en så kallad fast bro, den byggs från fast mark över ett avbrott till fast mark på motsatt sida. Bron kan som längst byggas ut till 48 meter och bär viktmässigt samtliga fordon som finns i Försvarsmakten. Ett system består av en lanseringsenhet, sex brodelar samt ramp och klaffsektioner. Brodelarna transporteras på allhjulsdrivna standardlastbilar. En väldrillad brotropp bygger bron på 75 minuter och för att klara ett sådant tidskrav krävs mycket träning. (65 minuter blev rekordtiden).
Lanseringsbalken förs över ett vattendrag och stödbenen sänks på andra stranden
Bron över vattendraget färdigbyggd och klar för överfart
Krigsbro 5 utlagd för överfart över t.ex. ett vattendrag (Foto försvarsmakten)
Bron kan monteras och demonteras på kort tid och transporteras med hjälp av lastbilar. Vid montering matar man först ut en lanseringsbalk bestående av ihopkopplade två-tonssektioner. 
Lansering balkar lossas från transportfordon och kopplats till varandra vid lanseringsenheten 
Lanseringsbalken till en Krigsbro 5 (Foto försvarsmakten
Ovanpå denna balk matar man därefter ut själva brodelarna. När brodelarna har kopplats ihop och matats över till den andra sidan lägger man ned bron på marken på respektive sida och lanseringsenheten kan därefter flyttas. Bron har en maximal längd av 48 meter varav 46 utgör själva spannet. Vid 32 meters längd klarar bron av 106 ton, vilket motsvarar vikten av en stridsvagn 122 lastad på en trailer. När bron var lagd och fordonen passerat hämtades brodelarna hem igen från andra sidan det vattendrag eller annat hinder som krävde att bron byggdes.
Brosektioner kopplas samman
Stridsvagn 122 med vikt 62.5 ton passerar Krigsbro 5 i 40 km hastighet
Överfart med en stridsvagn 122 lastad på en trailer med dragbil (Foto försvarsmakten)
Stridsvagn122 passerar Krigsbro 5 i vintermiljö (Foto försvarsmakten)
Krigsbro 5 utvecklades vid Karlskronavarvet huvudsakligen av två mycket duktiga ingenjörer, Rolf Hasselkvist och Jan Säbom, där Rolf stod för de konceptuella principerna och där Jan stod för konstruktionen av det mycket avancerade hydrauliksystem som krävdes. Krigsbron konstruerades i mycket höghållfast stål Weldox1100, som då var helt nyutvecklat men saknade industriella tillämpningar. För att klara de mycket höga svetskraven, som var nödvändiga för att bron skulle hålla, svetsades de högst belastade delarna med svetsrobot. Detta gav ett repeterbart högt resultat där den mänskliga variationen eliminerades. Statiska prov och utmattningsprov av brokopplen gjordes på KTH under ledning av Professor Torsten Höglund på KTH, institutionen för stålbyggnad. Brokopplen, som hade mycket grövre dimensioner; var gjorda av en lägre hållfasthet klass Weldox 700, då det nya materialet var obeprövat i dessa tjocklekar. Man kunde inte räkna hem resultaten då utmattnings data saknades för denna applikation. Här återstod endast fullskaletester för att verifiera verkligheten och för att jämföra mot de teoretiska resultaten! Statiska belastningsprov i skrovhallen då hela spannlängden testades med betonglaster på 140 ton på mitten av bron. Utböjningar runt 90 cm registrerades. Alla som bevittnade proven kan nog intyga att detta var ”State of the Art ” beträffande materialutnyttjande.
Belastningsprov av KB 5 i skrovhallen
Robotsvetsning av lanseringsbalkar i skrovhallen
Tillverkning av brosektion
Senare utvecklades även flerspannsbron Krigsbro 6, som resulterade i att Rolf och Jan tilldelades kungens förtjänstmedalj i silver av kung Carl-Gustav!
Detta säger väl någonting om deras bedrift och nytänkanden!
VHFK har här valt att följa utvecklingen av Krigsbro 5 med ett antal artiklar som publicerades i Varvets interna tidning KV-Nytt.
