POLHEMSDOCKAN PÅ LINDHOLMEN
en teknik- och industrihistorisk pärla i Karlskrona
Varvshistoriska föreningen i Karlskrona tog för några år sedan initiativ till ett forskningsprojekt om Polhemsdockan på Örlogsvarvet. Forskningsprojektet genomfördes av Tom Ohlsson, tidigare 1:e intendent på Marinmuseum. Syftet med projektet var att vi på ett bättre sätt skall kunna berätta om varvet i äldre tid för alla dem som besöker världsarvet Örlogsstaden Karlskrona. Polhemsdockan har använts i 290 år för underhåll av Flottans fartyg, innan den nu är tagen ur drift.
Den 9 september 1724 dockades flottans största fartyg, Konung Karl, in i den nybyggda torrdockan på Lindholmen. Efter 8 års arbete var det spektakulära projektet fullbordat. Trots alla tekniska svårigheter och trots att Sverige under byggperioden befann sig i krig, hade man lyckats få dockan färdig.
På en informationsskylt invid dockan kan man läsa en kort text om dockan tillblivelse. Det finns emellertid all anledning att på ett mer informativt och detaljerat sätt berätta den fantastiska historien om tillblivelsen av Nordeuropas första, fungerande torrdocka. Fortfarande, 287 år efter invigningen, dockas flottans fartyg i dockan. Polhemsdockan är därmed den enda anläggning från början av 1700-talet som fortfarande är i drift på gamla varvet.
BERÄTTELSEN
Berättelsen om Polhemsdockan är dramatisk och handlar om lysande ingenjörskonst. När dockan sprängdes ut ur klippan på Lindholmen, mellan 1717 och 1721, hade man svårigheter att hålla vattnet borta från arbetsplatsen. Den damm, som Christoffer Polhem konstruerade för att hålla vattnet borta, höll inte tätt. När dockan väl var klar 1724 och under de följande åren mötte man nya problem. För att få dockan tät krävdes en rad tekniska innovationer och för att tömma dockan användes pumpar som drevs av hundratals man. Under en period på 1700-talet användes också ett stort vindkraftverk för att driva pumparna
Att bygga en docka
1716 fick Christopher Polhem, dåtidens främste ingenjör, Karl XII:s uppdrag att bygga dockan. Efter åtta års arbete, i september 1724, var arbetet färdigt. Projektet blev internationellt uppmärksammat och Polhemsdockan kallas ibland världens åttonde underverk.
Polhemsdockan är den första europeiska docka där inte ebb och flod utnyttjades för tömningen. Fram till 1848, då den första ångmaskinen installerades, användes handdrivna pumpar för att tömma dockan. Från början tog det 4 dygn för 270 man, indelade i tre lag, att tömma dockan.
Ritning av dockan signerad Charles Sheldon
Det var Christopher Polhems idé att dockan skulle sprängas ut ur klippan.
I januari 1717 började man arbetet och i slutet på följande år var mer än 4 000 kubikmeter berg bortsprängt. Indelta soldater, båtsmän, smeder och sprängexperter, ibland mer än 600 personer, arbetade intensivt med att spränga och transportera bort det lösa berget. I de ljusa sommarnätterna pågick arbetet dygnet runt.
Dockan skulle bli 65 meter lång, 15 meter bred och 5 meter djupför att kunna ta emot de största örlogsfartygen.
För att hindra att havet under arbetet forsade in i dockan byggdes en fångdamm, en väldig timmerkonstruktion, som sänktes ner framför den utsprängda dockan. När sprängningen var klar återstod arbetet med anordningar som skulle hålla dockan tät. Längst ut mot havet fanns ett docksätt, en välvd timmerkonstruktion, som sattes in i falsar i berget och längre in portar som hängde på gångjärn i bergssidorna.
Den 9 september 1724 kunde man så äntligen docka in Flottans största fartyg, tredäckaren Kung Karl med 108 kanoner. Det var en minnesvärd dag. Dagliga rapporter berättar om dockningen och skeppsbyggmästare Charles Sheldon lät göra en ritning av Kung Karl liggande i dockan.
Sheldons ritning på Kung Karl liggande i dockan
Skeppsdockor fanns i England och Frankrike sedan slutet av 1400-talet. Gemensamt för dessa var att de utnyttjadetidvattnet när dockan skulle tömmas, vid ebb rann vattnet ut ur dockan.
Tidvatten finns inte i Östersjön, så när fartyget tagits in i dockan i Karlskrona, måste man ha ett pumpsystem för torrsättningen.
På varvet fanns ingen tidigare erfarenhet av att flytta så mycket vatten som fanns i dockan.
Skeppsbyggmästaren Charles Sheldon erbjöd sig att bygga länkpumpar,som var väl beprövade och flitigt använda i gruvorna vid den här tiden.
Det finns ingen bevarad ritning men i sin beskrivning nämner han ”54 klot” och ”rör av gott asketrä”. Länkpumparna var ett slags pater-nosterverk där de sammankopplade kloten löpte inne i trärören och pressade upp vattnet.
Bilden visar Sheldons länkpumpar
Intill själva dockan fanns en brunn och där installerades pumparna .
Över brunnen och pumpverket byggdes ett särskilt hus.
Ritning första pumphuset
Det finns dagliga rapporter från den första dockningen i september 1724.
Tre pumplag om 90 man, sammanlagt 270 man, pumpade i princip dygnet runt i fyra dygn, nästa 100 timmar av oavbrutet pumpande.
Den stora arbetsinsats som krävdes för att tömma dockan väckte säkert tankar om rationaliseringar och bättre teknik. Redan efter några år byggdes ett nytt pumpverk vid Polhemsdockan.
Bachmanssons vindpumpverk
Uppdraget hade gått till den knappt 30-årige Anders Bachmansson.
Han var en erfaren pumpbyggare, framför allt hade han byggt många skeppspumpar. Hans pumpverket skulle drivas av en 16 meter hög väderkvarn. När vinden inte räckte till kunde 96 man stå i pumpverkets övervåning och driva runt maskineriet med 32 spakar.
Bachmansson använder inte ”pater-noster”- principen. I stället för de sammankopplade kloten, som pressade upp vattnet genom trärören, sätter han in cylindrar med backventiler som klättrar i trärören och pressar upp vattnet. De flesta av oss känner igen tekniken i de pumpar, som finns vid många sommarstugor.
En vanlig s.k. ”Nickepump” följer samma pumpnings principer
Bachmansson pumpverk bestod av 16 pumpar. Enligt Bachmanssom själv kunde dockan tömmas på 11 á 12 timmar om det blåste och 13 timmar om manskap skulle driva verket.
Pumpverk var komplicerat och förefaller inte ha fungerat tillbeställarnas belåtenhet. Trots att skeppsbyggmästare Sheldon hade instruerats om verkets funktion och hur det skulle repareras tycks man efter några år ha återgått till Sheldons verk.
Thunberg Pumpverk
1759 kom ingenjören Daniel Thunberg till Karlskrona. Han hade i många år varit chef i uppbyggnaden av Sveaborg, den stora fästningen utanför Helsingfors. Ett av Thunbergs viktigare uppdrag där var att konstruera torrdockorna. Nu kom han till Karlskrona för att ansvara för de stora docke- byggena här, det som blev känt som Femfingerdockorna.
Även om Femfingerdockorna var Thunbergs huvuduppgift, avsatte han tid´för att modernisera den gamla Polhemsdockan genom att konstruera ett nytt pumpverk. Thunberg gick tillbaka till den gamla pater-noster-principen. Men istället för att låta klot pressa fram vattnet genom rör, använde han trälådor, som var sammanfogade med järnlänkar. Två parallella rader med trälådor, sammanlagt 60 stycken, hämtade upp vattnet. De 60 trälådorna drevs runt med 10 vevar och vid varje vev stod 9-10 man, sammanlagt ca 100 man. På det här sättet kunde dockan tömmas på 13-15 timmar.
Ritning till pumphus för 20 hästar ångmaskin vid reparationsdockan p på Lindholmen 1847
Den första ångmaskinen kom 1848. En 20 hkr ”Condenserings Ångmachin” från Bergsunds Bruk i Stockholm. Man byggde också ett nytt hus för ång-maskinen. Det här var ju ett tekniskt genombrott och det skulle ha varit intressant att höra kommentarerna från båtsmän och soldater när de slapp att veva pumparna i dockan timme efter timme.
Redan efter ett 20-tal år satte man in en starkare maskin, också den från Bergsunds Mekaniska Verkstad.
Den användes fram till 1944 då elektriska pumpar installerades. När ångmaskinen inte längre användes togs ångpannan bort medan maskinen fick stå kvar. I början av 1980-talet renoverades byggnaden och ångmaskinen.
Den har stått stilla fram till idag då Varvshistoriska föreningens tekniker har gjort en ny översyn av maskinen. Det är nu möjligt att se den imponerande maskinen röra sig. Ångan har idag ersatts med tryckluft.
Bilden visar dagens pumpar av märket Flygt
Tittar man ner i brunnen där pumparna till ångmaskinen ännu står kvar, kan man skymta två moderna, sänkbara pumpar av märket Flygt.
Tanken svindlar lite, när man påminns att det är samma brunn som såg Sheldons, Bachmanssons och Thunbergs pumpar arbeta. Hur många tusen båtsmän och indelat soldater som stått runt den här brunnen och timme ut och timme in pumpat ut tusentals kubikmeter vatten vet vi inte. Men det är många.
I det här 6 meter djupa schaktet finns minnet av nästa 300 års teknikhistoria med olika lösningar för att tömma Polhemsdockan.
Hyllningsdikt till Polhemsdockan
Det gick till och med så längta att kyrkoherden i Tyska Församlingen i Karlkrona skrev en hyllningsdikt till skapelsen av Polhemsdockan.
Läs om hyllningsdikten
Att bygga en docka
VHFK kan här även presentera ett bildspel, som visar Polhemsdockans tillblivelse och dess olika pumpsystem för att tömma dockan genom åren
På grund av hemsidans begränsningar är bildspelet uppdelat i 4 delar.
I de 2 första delarna av bildspelet beskrivs byggnationen av Polhemsdockan och i de två andra delarna beskrivs pumphuset med dess olika pumpsystem
De följande delarna av bildspelet beskriver de olika pumpsystemen som använts för att tömma dockan.
1759 kom ingenjören Daniel Thunberg till Karlskrona. Han avsatte han tid för att modernisera den gamla Polhemsdockan genom att konstruera ett nytt pumpverk. Thunberg gick tillbaka till den gamla pater-noster-principen. Men istället för att låta klot pressa fram vattnet genom rör, använde han trälådor, som var sammanfogade med järnlänkar.
Fram till 1848, då den första ångmaskinen installerades, användes Thunbergs handdrivna pumpar för att tömma dockan.
Den första ångmaskinen kom 1848. En 20 hkr ”Condenserings Ångmachin” från Bergsunds Bruk i Stockholm. Man byggde också ett nytt hus där ång-maskinen sattes in. Det här var ju ett tekniskt genombrott och det skulle ha varit intressant att hör kommentarerna från båtsmän och soldater när dom slapp att veva pumparna i dockan timme efter timme.
1878 satte man in en starkare maskin, också den från Bergsunds Mekaniska Verkstad. Den användes fram till 1944 då elektriska pumpar installerades. När ångmaskinen inte längre användes togs ångpannan bort medan maskinen fick stå kvar.
Pumphusets Renoveringar
I början av 1980-talet renoverades byggnaden och ångmaskinen. Den har stått stilla fram till idag då Varvshistoriska föreningens tekniker har gjort en ny översyn av maskinen. Det är nu möjligt att se den imponerande maskinen röra sig. Ångan har idag ersatts med tryckluft.
I filmen som visas nedan sätter VHFK tekniker igång den gamla balansångmaskinen med tryckluft.
Läs om Pumphusets Renoveringar
BILDSPEL I PUMPHUSET
Dockan visas på de historiska rundvandringar som arrangeras på Lindholmen. En berättelse om Polhemsdockan blir en berättelse om tekniska utmaningar och problem samt om de ingenjörer som löste dessa.
För att återge något av dramatiken och dynamiken i detta byggnadsprojekt finns nu ett bildspel för besökare att upplevas med en kombination av stillbilder, korta filmsekvenser och animationer.
Invid dockan ligger ett pumphus där den första ångmaskinen som tömde dockan installerades 1848. Efter att lokalen åtgärdats kan bildspelet visas här samtidigt som besökarna kan se pumpschaktet och den ångmaskinen från 1878, som tömde dockan fram till elektrifieringen 1944.
Tillsammans med verksamheten i repslagarbanan bidrar en bredare presentation av Polhemsdockan ytterligare till att levandegöra Lindholmens kultur- och industrihistoria.
